Solen skiner och egentligen är det väl ändå en sån där vacker vårdag.
Men det bränner lite bakom ögonlocken
Och hjärtat slår i takt med musiken,
Du vet kanske,
Lite sådär hårdare och obehagligare.
Jag känner mig utanför,
Annorlunda,
Självmant utestängd.
Varför stänger jag mig ute från dem?
När jag är en av dem,
Men ändå inte.
Ju mer de säger att jag är som de,
Desto mer drar jag mig tillbaka.
Ju mer jag passar in,
Desto sämre fotfäste i verkligheten har jag.
Måste tillbaka till utlänningarna,
Måste tillbaka till Kroksbäck,
Får inte glömma,
Då skulle jag vara helt förlorad.
onsdag 26 mars 2003
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar