Fly(-tt)

Nu spanar Säpo efter terrorister bland andragenerationsinvandrarna i invandrartäta områden och skolor.

Efter tredje världskrigets slut kommer Jyllands Postens karikatyrer av Mohammed att analyseras som en av de faktorer som ledde till krigets utbrott.

När jag ska fly(-tta)?
I god tid, mitt folk, i god tid.

Jag undrar vad det krävs för att få uppehållstillstånd i Filippinerna.
Det är där ni kommer att kunna hitta mig.

Jag kommer inte att flytta till något annat västerländskt land. Samma situation kommer ju att uppstå i hela Europa när folket röstat fram de främlingsfientliga partierna.

Jag flyttar innan lagarna stiftats.
Jag flyttar innan mina rättigheter tagits ifrån mig.
Jag kommer inte att bli ett till i raden av offer för folkmord.

Men jag ger inte upp.
Det är i Filippinerna ni kommer att hitta mig.
Jag kommer att arbeta i exil.
Man gör det som är bäst för kampen.
För närvarande är det bäst att arbeta bakom fiendens linjer.
När det inte längre går arbetar jag i exil.

Det finns ju telefonanslutning där nu också.
Jag köper en laptop och ockuperar telefonlinjen ett tag,
mest på eftermiddagar och kvällar för tidsskillnadens skull.
Jag kan sitta i matsalen som jag gjorde sist.
Där har vi ett bra bord med mycket plats för papper,
en dator och nåt att dricka till.

Det kommer att vara sorgligt att se tillbaka på upptrappningen.
Redan när jag var 14 såg jag tecknen.
Jag läste om judarnas situation innan och under andra världskriget,
om ghettona.
Jag läste,
och jag såg mig omkring.
Jag såg höghusen.
Jag såg teglet och betongen.
Jag såg utlänningar, socialfall och psykiskt funktionshindrade.
Jag såg aldrig några välanpassade svenskar.

Den eklektiska förorten

Det är skrämmande att se vilken makt majoriteten har över individen.
Jag växte upp som förortsguzz.
Jag var en av de tysta och smarta.
Snäll, hjälpsam, omtyckt och uppskattad.
Lite mer svensk än de flesta andra.

Jag tog steget ut i världen.
Från den stunden har jag fått försvara min kulturella identitet.
Så till den milda grad att jag nästan trott på alla kommentarer om hur svensk jag är.
Det är skrämmande att jag inte trott på mina egna argument.
Det är sorgligt men samtidigt vackert att återupptäcka förorten i sig själv.
Jag sörjer att jag inte lyckats hålla känslan vid liv.

Jag har trott på medias och samhällets stereotyper om förorten
och låtit mig invaggas i tron att jag inte är som dem,
att jag skulle vara annorlunda.
Förorten är ju lika eklektisk som resten av världen
för i förorten bor hela världen!