BSS - Bevara Sveriges Svartskallar

Bevara mig,
svartskalle.

Fridlys mig,
svartskalle

Jag föddes som svartskalle
Och jag vill dö som svartskalle.

Gör mig inte svensk.
Bevara mig som svartskalle.

Låt mig vara den jag är.
Låt mig leva och dö som mig själv.

Livstids villkorlig frigivning

Att vara dömd till livstids villkorlig frigivning som svensk betyder att jag egentligen ur det svenska samhällets synvinkel tillhör ”dom” men att jag accepteras som ”vi” så länge jag uppför mig politiskt korrekt, så länge jag har fullvärdig social kompetens, så länge jag håller mig ajour med vad det är att vara svensk och uppför mig därefter.

Skulle jag snubbla på min livsväg åker jag direkt in i fängelset för att avtjäna mitt straff av livstids blatteskap utan chans till benådning.

Mitt brott begicks den 2 mars 1983 då jag föddes som blatte.

Varför är svenskar inte elaka?

Varför menar de alltid så väl?Varför ber de så snabbt om ursäkt?

Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.[1]

Varför kan svenskar inte bara vara elaka?

Det hjälper inte mig att Du menar väl,
att du snabbt ber om ursäkt.
Det är ett sätt för Dig att bli kvitt Dina skuldkänslor.
Jag är fortfarande lika upprörd.
Du ber inte om ursäkt för min skull.
Jag har fortfarande lika ont.
Jag litar fortfarande inte på Dig.

När Du som borde tänka efter innan Du pratar,
inte tänker efter innan du öppnar munnen,
kommer Du att för alltid ha förlorat min respekt.

[1] Olof Palme den 25 december 1965, citerad i ett tal av Mikael Lundh den 1 maj 2001, läst på http://www.michaellundh.se/forstamaj.html den 10 februari 2005

Min frustration

Jag är rädd för att bli en alltför revolutionär blatte nu när jag inser att den ilska och frustration jag bär inom mig faktiskt är berättigad.
Jag är rädd att folk ska tycka att jag överreagerar för att de inte ser Sverige på det sätt jag ser Sverige.
Jag är rädd för att inte nå dit jag vill för att jag inte kan kontrollera min frustration nu när jag börjat inse att det är naturligt att bära på den och därmed börjat acceptera att den finns där.
Jag är rädd för att om jag inte kontrollerar min frustration kommer jag att börja skrika och gapa åt alla som fäller främlingsfientliga kommentarer.
Jag är rädd för att om jag kontrollerar min frustration kommer jag inte att klara av att skrika och gapa åt alla som fäller främlingsfientliga kommentarer.

"Sätt fina ord på blattarna så blir det folk av dem."

”Sätt fina ord på blattarna så blir det folk av dem.”
sagt av en kritisk inay i en av våra många diskussioner.
Det tycks genomsyra vårt svenska samhälle.
Svenskar som vill analysera sönder blattar
i tron att de inte bara kommer att förstå dem bättre
utan att de även,
för att de kan sätta fina ord på företeelser,
redan vid användandet av dessa fina ord förstår blattarna.
”Är det mer du vill analysera, svenne?”

Sedan den 1 juli 2004 anses jag vara svensk.
Min mamma är ju född i Sverige.
Men mellan den 2 mars 1983 och den 30 juni 2004
ansågs jag vara av utländsk härkomst.
Min pappa är ju inte född i Sverige.
Jag ansågs ha invandrarbakgrund.
Andragenerationsinvandrare – vad det nu än betyder.
Nu har de satt ett ”fint” ord på mig – svensk.

Spektakularitet

Jag är spektakulär.
Bara för att Du tar det så för givet
vad det är att vara svensk
att Du inte vet
vad det är att vara svensk.
Jag är spektakulär
för att jag också är svensk.

Övermänsklighet

I första hand blir man lack på sina egna.
Egentligen är de bara vanliga felande människor.
Jag kräver övermänsklighet av dem.
Jag kräver perfektion av dem.
Jag kräver total laglydnad och högsta betyg i allt de tar sig för.
Jag kräver vänlighet och respekt även i omöjliga situationer.
Jag kräver den grad av tolerans som får människor att gå under.

Allt för att undgå Dina kommentarer,
Dina forskningsrapporter,
Dina tidningsrubriker.

Av Dig kräver jag inget annat än mänsklighet,
och inte ens det kan Du leva upp till.

Jag som bastard

Du är kanske en bastard!
Om en lärare som borde veta bättre,
anser mig vara en blandning mellan arter,
en halv människa (förhoppningsvis)
så är jag kanske i praktiken en bastard.
För vad bestämmer egentligen vad jag är?
Jag själv,
forskning och vetenskapliga bevis,
eller samhället?