Like the Poet Needs the Pain

“Like the poet needs the pain”.
Det var mer sant än jag någonsin kunnat tro
när jag läste sånghäftet första gången

…men då hade jag ju heller aldrig varit riktigt lycklig,
eller kom i alla fall inte ihåg när jag sist var det.

Lycklig är jag när jag är upp-och-ned,
upp-och-ned jämfört med när jag är i Sverige.
Konkret och praktiskt för att det är på andra sidan jordklotet.
Emotionellt för att jag älskar när jag är i Filippinerna.

Kreativ är jag i Sverige.
Här där jag inte mår bra
får jag saker gjorda.
Kreativitet är det som kan hända när hjärtat mörknar,
när man kämpar för att hålla det ljust.

Jag lyssnar på filippinska sånger.
Jag försöker prata filippinska.
Jag har filippinska kläder på mig.
Jag dekorerar mitt rum med filippinska prydnadssaker.
Jag ringer till Filippinerna.
Men inget kan göra mig lycklig.
Saknaden blir bara större
och kreativiteten händer.

The Black Part of My Heart

I got out for awhile,
but so you're back.

You cling tightly around my heart,
like barbed wire,

making my blood struggle to get around the ventricles.

You're back,
making a part of my heart black.

I think it's the top right part,
but the pain's in the bottom.

But no, they're different things.
The pain's always there,

the pain of not being close to my family,
the missing,

the hurt.

The black's what's just returned.
That's how I know where I'm home and where I'm not.

When I'm home,
in the country my dad left over 30 years ago,

my heart lights up.
But when I'm home,

in the country I was born and raised in,
the black spot tries to take my heart over

and I have to fight to stay alive.

Likt Sverige är den svenska kyrkan mesig

Har hört att folk finner tröst i dig
Själv kan jag inte göra det
Har försökt någon gång
Men det känns som om jag gick in i vilken lokal som helst
Ingen stämning
Ingen atmosfär

Jag tror att det anpassas för mycket
Så många aktiviteter för folket
Som inte har mycket eller något alls med religionen att göra

Men det kan du nog inte hjälpa
Äpplet faller väl inte långt från trädet
Sverige är mesigt,
så ock är du.
För inställsamt.
För anpassbart.

Stå rakryggad.
Var dig själv.
Stå för det du tror på.
Var stolt över den du är.
För även om jag inte tror på dig,
hade du i alla fall då haft min respekt.