Den eklektiska förorten

Det är skrämmande att se vilken makt majoriteten har över individen.
Jag växte upp som förortsguzz.
Jag var en av de tysta och smarta.
Snäll, hjälpsam, omtyckt och uppskattad.
Lite mer svensk än de flesta andra.

Jag tog steget ut i världen.
Från den stunden har jag fått försvara min kulturella identitet.
Så till den milda grad att jag nästan trott på alla kommentarer om hur svensk jag är.
Det är skrämmande att jag inte trott på mina egna argument.
Det är sorgligt men samtidigt vackert att återupptäcka förorten i sig själv.
Jag sörjer att jag inte lyckats hålla känslan vid liv.

Jag har trott på medias och samhällets stereotyper om förorten
och låtit mig invaggas i tron att jag inte är som dem,
att jag skulle vara annorlunda.
Förorten är ju lika eklektisk som resten av världen
för i förorten bor hela världen!