På lagom avstånd till fattigdomen

Här sitter jag på min veranda mitt i en liten stad i nordvästra Filippinerna.
Här sitter jag,
på säkert avstånd från fattigdomen.
Här kan jag sitta och romantisera om hur deras liv skulle kunna vara bättre än mitt.
Ibland intalar jag mig själv att översvämningar i husen
och tak som läcker när det regnar
lätt gottgörs av familjens gemenskap och livets lugn här,
men jag vet att de inte håller med.
Fast jag fortsätter ändå att sitta här
och titta ut över alla plåttak lagade mer än en gång för många gånger.
Avståndet till fattigdomen är lagom långt,
för när jag kommer hem till Sverige
kan jag skryta med självupplevda berättelser
om vardagslivet i ett utvecklingsland,
men det är aldrig mitt hus det regnar in i.
Det är inte i mitt vardagsrum det blir översvämning när det regnar,
(och det är regnperiod nu)
och trots det låga vattentrycket
har jag en fin dusch med rinnande vatten
och kan oftast spola i toaletten utan vattenskopans hjälp.