Min frustration

Jag är rädd för att bli en alltför revolutionär blatte nu när jag inser att den ilska och frustration jag bär inom mig faktiskt är berättigad.
Jag är rädd att folk ska tycka att jag överreagerar för att de inte ser Sverige på det sätt jag ser Sverige.
Jag är rädd för att inte nå dit jag vill för att jag inte kan kontrollera min frustration nu när jag börjat inse att det är naturligt att bära på den och därmed börjat acceptera att den finns där.
Jag är rädd för att om jag inte kontrollerar min frustration kommer jag att börja skrika och gapa åt alla som fäller främlingsfientliga kommentarer.
Jag är rädd för att om jag kontrollerar min frustration kommer jag inte att klara av att skrika och gapa åt alla som fäller främlingsfientliga kommentarer.