Jag har berättat hur mycket jag slåss;
hur ont jag har;
hur ofta jag gråter;
hur tom jag känner mig inombords.
Jag kommer att fortsätta slåss hela mitt liv
för något jag vet du aldrig kommer ge mig;
för något jag inte längre vill ha;
min känsla av tillhörighet till mitt eget folk.
Att du inte förstår hur du skadar mig.
Att du inte kan fatta hur du plågar mig.
Att du inte känner till att det du gör sårar mig.
Min fight för att bli svensk.
Min fight för att bli accepterad som den svensk jag är.
Du förstår inte
för du vet inte hur det är
att känna sig hemma i två länder
men att inte vara accepterad av någon av dem.
Jag,
precis som Mackan,
dras också med känslan av att inte höra hemma i mitt hemland.
torsdag 29 april 2004
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar